24.8.10
något man inte förstår eller vill ha med att göra med men som man ändå måste stå ut med.
Det enda som finns i mina tankar just nu. Det enda jag någonsin kommer att sträva efter är fullkomlig och fullständig självständighet. Jag vill att det ska kännas ända in i själen. Jag vill att jag ska vakna upp och känna den känslan varje dag.
Jag vill aldrig behöva förlita mig på en person igen och jag vill aldrig behöva känna att jag måste be om hjälp. Med något alls. Jag vill aldrig behöva känna mig svag eller sårbar och jag vill alltid känna mig stark. Stark som en oxe, stark som min mamma.
Det sorgliga är att jag inte är i det stadiet. Och jag kommer inte vara det på ett bra tag till. För hur mycket jag än försöker så verkar det inte fungera. Jag kämpar och sliter ut mig och har hemsk huvudvärk varje gång jag känner såhär. Jag är gråtfärdig och vill bara försvinna in i mig själv och liksom aldrig komma fram igen.
Och jag är fast i det här. Och det finns ingen som kan rädda mig längre.
Jag vill aldrig behöva förlita mig på en person igen och jag vill aldrig behöva känna att jag måste be om hjälp. Med något alls. Jag vill aldrig behöva känna mig svag eller sårbar och jag vill alltid känna mig stark. Stark som en oxe, stark som min mamma.
Det sorgliga är att jag inte är i det stadiet. Och jag kommer inte vara det på ett bra tag till. För hur mycket jag än försöker så verkar det inte fungera. Jag kämpar och sliter ut mig och har hemsk huvudvärk varje gång jag känner såhär. Jag är gråtfärdig och vill bara försvinna in i mig själv och liksom aldrig komma fram igen.
Och jag är fast i det här. Och det finns ingen som kan rädda mig längre.
23.8.10
something new...
Ny vecka, nya tag. Känns som en bra vecka. Trots byggarbetarna och en liten ont-i-halsen-känsla.
från ingenstans
Det kommer från ingenstans. Smyger sig på. Kväver mitt inre och låter mig känna det.
Låter mig få känna varenda sekund av ångest och tankar som skjuter ihjäl mig inifrån.
Och jag undrar om det någonsin kommer att ta slut. Om man någonsin kan komma över något man egentligen vill prata och gråta om jämt. Hela tiden. Om man kommer att kunna lägga locket på och inte känna samma sak i framtiden som man gör nu.
Och om det kommer finnas en enda individ som förstår en där ute.
Låter mig få känna varenda sekund av ångest och tankar som skjuter ihjäl mig inifrån.
Och jag undrar om det någonsin kommer att ta slut. Om man någonsin kan komma över något man egentligen vill prata och gråta om jämt. Hela tiden. Om man kommer att kunna lägga locket på och inte känna samma sak i framtiden som man gör nu.
Och om det kommer finnas en enda individ som förstår en där ute.
19.8.10
delar
Bitar av mig, drömmar, ambitioner, rädslor, planer, allt snurrar runt i huvudet. Jag väntar på att de ska lägga sig på plats. För alltid.
17.8.10
minnen
Jag lyssnar på Kents låt "Dom som försvann" och minns tiden då jag var runt femton år gammal och extremt ångestfylld. Jag gick runt med ett mörkt moln över mig och stängde in mig i min egen värld. De enda som fanns där med mig var lika destruktiva som jag kände mig. Jag gick i mörka kläder och lyssnade på en mix av mörk dyster musik. Den låten var en av de låtarna jag lyssnat mest på det året. Jag lyssnade på den hela tiden, varje dag. Det fantastiska var att jag aldrig tröttnade på den. Den fanns där som ett stöd, en hand, en tröst.
Jag minns när jag satt i regnet och smygrökte och tänkte att jag bryr mig ändå inte, för om några år finns jag ändå inte. Det var jag så säker på att dåtiden inte betydde ett skit i mina ögon. Jag skulle berövas mitt eget liv och därför gjorde inte en cigarett så mycket.
Jag ångrar inte något jag gjort när jag var yngre, utan önskar mer att jag hade fått ett bättre stöd från omvärlden. Att jag hade kunnat lita tillräckligt på någon för att kunna be om hjälp.
Egentligen är inte den här texten ett dugg förståelig om man inte känner mig så särskilt bra. Men det gör inget. Folk får för sig att jag är en sprudlande bomb som aldrig slutar le, skratta eller vara glad. Och visst, ofta är jag just en sådan person, för sådan är jag som människa. Jag gillar att vara glad. Samtidigt är det viktigt att ha i tankarna att jag under många aldrig log, inte orkade göra någonting. Jag mådde rent av skit och sådär vill jag aldrig må igen. Jag låter mig själv må dåligt över mitt förflutna och problemen jag upplevde då. Men jag låter mig må dåligt i små doser så att jag orkar bearbeta och komma över allt som hänt. Det funkar väldigt bra.
"kom så glömmer vi döden"
Jag önskar att jag inte hade haft en sådan destruktiv syn på min omvärld. Jag vet att det bara var ren levnadsinstinkt som fick mig att vara sådär men samtidigt sårar det och främst skrämmer det mig hur mycket man kan anpassa sig till de värsta situationerna.
Samtidigt är jag glad att jag gjorde det för annars hade jag inte funnits här nu. Sittandes och skrivandes på den här texten.
Jag är tacksam över mycket i mitt liv, mer än folk kan förstå. Och jag värdesätter de betydelsefulla personerna i mitt liv mer än någon ens har den minsta aning om. Jag är ledsen om jag inte verkar uppskatta dig, dig eller dig. Men jag älskar er så otroligt mycket. Tack för att ni finns.
Jag minns när jag satt i regnet och smygrökte och tänkte att jag bryr mig ändå inte, för om några år finns jag ändå inte. Det var jag så säker på att dåtiden inte betydde ett skit i mina ögon. Jag skulle berövas mitt eget liv och därför gjorde inte en cigarett så mycket.
Jag ångrar inte något jag gjort när jag var yngre, utan önskar mer att jag hade fått ett bättre stöd från omvärlden. Att jag hade kunnat lita tillräckligt på någon för att kunna be om hjälp.
Egentligen är inte den här texten ett dugg förståelig om man inte känner mig så särskilt bra. Men det gör inget. Folk får för sig att jag är en sprudlande bomb som aldrig slutar le, skratta eller vara glad. Och visst, ofta är jag just en sådan person, för sådan är jag som människa. Jag gillar att vara glad. Samtidigt är det viktigt att ha i tankarna att jag under många aldrig log, inte orkade göra någonting. Jag mådde rent av skit och sådär vill jag aldrig må igen. Jag låter mig själv må dåligt över mitt förflutna och problemen jag upplevde då. Men jag låter mig må dåligt i små doser så att jag orkar bearbeta och komma över allt som hänt. Det funkar väldigt bra.
"kom så glömmer vi döden"
Jag önskar att jag inte hade haft en sådan destruktiv syn på min omvärld. Jag vet att det bara var ren levnadsinstinkt som fick mig att vara sådär men samtidigt sårar det och främst skrämmer det mig hur mycket man kan anpassa sig till de värsta situationerna.
Samtidigt är jag glad att jag gjorde det för annars hade jag inte funnits här nu. Sittandes och skrivandes på den här texten.
Jag är tacksam över mycket i mitt liv, mer än folk kan förstå. Och jag värdesätter de betydelsefulla personerna i mitt liv mer än någon ens har den minsta aning om. Jag är ledsen om jag inte verkar uppskatta dig, dig eller dig. Men jag älskar er så otroligt mycket. Tack för att ni finns.
.jpg)
15.8.10
You might say that I'm a dreamer
Vad gör jag för fel? Vad gör jag för att få det att bli såhär?
Jag önskar att jag var bättre. På alla sätt. Att jag aldrig gjorde fel.
Jag önskar att jag var det du vill att jag ska vara.
Jag önskar att jag var bättre. På alla sätt. Att jag aldrig gjorde fel.
Jag önskar att jag var det du vill att jag ska vara.
13.8.10
10.8.10
Åh detta liv
För det mesta är jag en översprallig, glad, skrattande, social och lite knäpp. Det är så de flesta ser mig. Jag vågar oftast säga precis vad jag tycker om en person. 99% av fallen är det något positivt jag säger, för i mina ögon är det viktigt att poängtera vad som är bra med en person genom mina ögon. Så tänker jag, och andra får höra det. De blir ju glada och jag blir glad.
Men jag blir även ledsen, upprörd, arg och låg. Detta gör nog folk lite obekväma om de är runt mig när det händer, för det märks så otroligt tydligt på mig. Ibland önskar jag att det inte gjorde det för vissa saker vill man ju behålla för sig själv. Men sådan är jag och det känns ändå helt okej. Folk får väl gå om det inte passar att jag är sprallig och glad då.
Just nu är jag mest lite stressad och lite ledsen till och från. Håller på att packa ner mitt liv i flyttkartongen för att flytta in i ännu ett rum. Ett rum jag "flyttade" in i i början av augusti och som jag varit i, kanske tre gånger sedan jag flyttade. Mina kläder hänger orörda i garderoben i mitt rum och jag åker inte dit för att ta på mig något. Jag har inte packat upp en av mina väskor som står där inne ännu. Kvinnan jag ska bo hos måste tycka att jag är väldigt underlig.
Mina saker står hemma hos min älskade och jag måste få hjälp att flytta över dem. Tur nog har jag underbara människor som vill hjälpa mig och för detta är jag evigt tacksam. Förhoppningsvis blir detta snart, även fast det är blandade känslor om att flytta in till en ny person - igen. Hittills har det inte varit guld och gröna skogar. Denna gången hoppas jag på någon lite mer fungerande person. Förhoppningsvis.
Jag önskar egentligen att jag hade fått flytta in i en alldeles egen lägenhet. Ett litet krypin i denna bittra värld där jag kan få leva med mig själv och mina saker, min kollagebok och min analoga kamera. Mina tepåsar och min ritplatta. Men det är så svårt och jag vill ibland bara brista ut i gråt för att jag verkligen.inte.vill.vara.inneboende. ÅH.
Helst av allt vill jag ha ett stort hus lite ut på landet med fruktträd och ett grönsaksland. Vackra fönster och mysiga katter och en stor fin hund som man kan ta långa promenader med. Jag skulle vilja baka massor och frysa in och bjuda över fina vänner på enorma middagar och låtit dem få stanna ett par dagar för att få njuta av deras sällskap.
Jag önskar mest av allt att jag får dela detta med någon. Hemskt fint. Ju.
Men i nuläget vill jag egentligen bo kvar hos min kärlek och vakna upp med honom varje morgon och umgås med hans underbara familj istället för att vara ensam.
Och så vill jag lära mig köra bil. Faktiskt ta körkortet. För mig är det så otroligt viktigt.
Om ett och ett halvt år ska jag förhoppningsvis volontärjobba. Men jag har inte ens pengar att betala depositionen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte tänka på det nu.
Körkort. I mitt huvud kommer det först. Just nu. Ja.
All kärlek.
Men jag blir även ledsen, upprörd, arg och låg. Detta gör nog folk lite obekväma om de är runt mig när det händer, för det märks så otroligt tydligt på mig. Ibland önskar jag att det inte gjorde det för vissa saker vill man ju behålla för sig själv. Men sådan är jag och det känns ändå helt okej. Folk får väl gå om det inte passar att jag är sprallig och glad då.
Just nu är jag mest lite stressad och lite ledsen till och från. Håller på att packa ner mitt liv i flyttkartongen för att flytta in i ännu ett rum. Ett rum jag "flyttade" in i i början av augusti och som jag varit i, kanske tre gånger sedan jag flyttade. Mina kläder hänger orörda i garderoben i mitt rum och jag åker inte dit för att ta på mig något. Jag har inte packat upp en av mina väskor som står där inne ännu. Kvinnan jag ska bo hos måste tycka att jag är väldigt underlig.
Mina saker står hemma hos min älskade och jag måste få hjälp att flytta över dem. Tur nog har jag underbara människor som vill hjälpa mig och för detta är jag evigt tacksam. Förhoppningsvis blir detta snart, även fast det är blandade känslor om att flytta in till en ny person - igen. Hittills har det inte varit guld och gröna skogar. Denna gången hoppas jag på någon lite mer fungerande person. Förhoppningsvis.
Jag önskar egentligen att jag hade fått flytta in i en alldeles egen lägenhet. Ett litet krypin i denna bittra värld där jag kan få leva med mig själv och mina saker, min kollagebok och min analoga kamera. Mina tepåsar och min ritplatta. Men det är så svårt och jag vill ibland bara brista ut i gråt för att jag verkligen.inte.vill.vara.inneboende. ÅH.
Helst av allt vill jag ha ett stort hus lite ut på landet med fruktträd och ett grönsaksland. Vackra fönster och mysiga katter och en stor fin hund som man kan ta långa promenader med. Jag skulle vilja baka massor och frysa in och bjuda över fina vänner på enorma middagar och låtit dem få stanna ett par dagar för att få njuta av deras sällskap.
Jag önskar mest av allt att jag får dela detta med någon. Hemskt fint. Ju.
Men i nuläget vill jag egentligen bo kvar hos min kärlek och vakna upp med honom varje morgon och umgås med hans underbara familj istället för att vara ensam.
Och så vill jag lära mig köra bil. Faktiskt ta körkortet. För mig är det så otroligt viktigt.
Om ett och ett halvt år ska jag förhoppningsvis volontärjobba. Men jag har inte ens pengar att betala depositionen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte tänka på det nu.
Körkort. I mitt huvud kommer det först. Just nu. Ja.
All kärlek.
1.8.10
om man får som man vill...
HT 10
Sv
En
Ma
Ps
Sh
VT 11
Hi
Sv
Fi
Re
LiV
Ibland älskar jag livet lite extra!
Sv
En
Ma
Ps
Sh
VT 11
Hi
Sv
Fi
Re
LiV
Ibland älskar jag livet lite extra!
I'll love you forever
Even if you turn blue of envy because I talk to pretty people
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you love me
Even if you cry every night before you go to sleep and need me to comfort you
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you trust me
Even if you embarrass me in front of really important people without really meaning it
I promise I'll still love you
Because that't proof right there you don't care what other people think about you
Even if you hurt me and make me feel depressed because of something you said to me
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you are only human
Even if you leave me hanging one night because your best friend is crying her heart out
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you're a great friend
And even if you one day leave me to live your life without me
I promise I'll still love you
Not as my partner but for who you are and for the time we spent together
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you love me
Even if you cry every night before you go to sleep and need me to comfort you
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you trust me
Even if you embarrass me in front of really important people without really meaning it
I promise I'll still love you
Because that't proof right there you don't care what other people think about you
Even if you hurt me and make me feel depressed because of something you said to me
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you are only human
Even if you leave me hanging one night because your best friend is crying her heart out
I promise I'll still love you
Because that's proof right there you're a great friend
And even if you one day leave me to live your life without me
I promise I'll still love you
Not as my partner but for who you are and for the time we spent together
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)