17.3.12

anonymt

Nej du fattar inte säger jag.
Du fattar inte vilken storm min hjärna konstant befinner sig i, hur jag aldrig kan bestämma mig för något eller hur varje beslut jag ska ta måste ses ur varje perspektiv för att inte bli ett permanent ärr.
Hur jävla sargad jag är och hur mitt inre kraschar hela tiden.
Jag kan inte hantera saker bra (eller rätt) för att få saker att bli bättre.
Det bara går sönder.
Söndersöndersönder och hur mycket jag än försöker, hur många djupa andetag jag än tar, så gör det ont.
Ont som jävla fan och min lilla bubbla, min värld, MITT JAG k r a s c h a r , i bitar i små små bitar som strösocker och som om allt bara vore så enkelt. Så enkelt. Nej du fattar inte

Och jag går ut ur rummet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar